april 29, 2008 av mbloggen
Har haft systerysters mobil ett tag och den är full av hennes bilder,så jag satt här och fixade in dem på datorn för att skicka till henne.Och så hittade jag Kalle katt…vår Kalle,han har varit död i snart två år men det kändes ändå lite sorgligt när jag hittade bilden. När jag ser den,känner jag hur mjuk och len han var och jag hör hur han låter och då saknar jag honom.
.
Visst är han fin….fast det ser kanske ut som om jag tänker kväva honom.
Detta är MIN blogg. Här skriver jag om mitt liv om mina tårar,mina skratt,mina funderingar och mina känslor. Det jag skriver är en del av mig... Läs gärna, kommentera gärna, men glöm inte att detta är min blogg. Jag lever ett rikt och bra liv,men ett liv utan berg och dalar är inget riktigt liv... Orkar du inte läsa om mina tårar,mina ledsna tankar och om mina försök att hitta kärleken lika väl som om mina skratt , allt bra och allt roligt som händer mig så tycker jag du ska låta bli att läsa.
Fin kisse
Ser gosig ut! Ha en bra dag! Kram
Åh kalle!!! Jag vill inte att han ska vara död längre…
Mellisen. Världens gosigaste katt var det.
Åsa. Inte jag heller…
Fin kisse! Ha en fin och skön Valborg/Sista april!
Kraka. Ja han var världens finaste
Tack det samma.